I juli meddelades en viktig dom kopplat till familjeåterförening i EU-domstolen. Det var i målen C-133/19, C-136/19 och C-137/19 som domstolen fastslog att den tidpunkt som ska avgöra om en person som ansöker om familjeåterförening är ett barn i familjeåterföreningsdirektivets mening, är tidpunkten då ansökan lämnades in. Asylrättscentrum kommenterade domen när den kom i juli. Nu har Migrationsverket informerat om hur de tolkar domen.
På Migrationsverkets hemsida går att läsa att alla anknytningsansökningar som omfattas av EU:s familjeåterföreningsdirektiv ska handläggas utifrån innebörden av EU-domstolens dom. Förutom personer som omfattas av familjeåterföreningsdirektivet ska även barn till unionsmedborgare och personer som fått uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande omfattas.
Domens betydelse för barn som fått uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande
Den viktigaste frågan för oss på Asylrättscentrum har varit om domen skulle tolkas så att den även skulle omfatta barn till personer som fått uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande.
Vi har ansett att den ska omfatta denna grupp och har då bland annat argumenterat utifrån EU-domstolens avgörande från den 13 mars 2019, C-635/17 som rörde frågan om familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande. Domstolen besvarade då frågan om den var behörig att tolka familjeåterföreningsdirektivet i relation till alternativt skyddsbehövande.
EU-domstolen konstaterade att den är behörig att meddela förhandsavgörande beträffande unionsbestämmelser (här familjeåterföreningsdirektivet) även när de faktiska omständigheterna i det nationella målet inte direkt omfattas av unionsrättens tillämpningsområde (familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande), men då unionsbestämmelserna har gjorts tillämpliga genom en hänvisning till dessa i nationell lagstiftning.
I sådana situationer konstaterades nämligen att det föreligger ett klart unionsintresse av att unionsbestämmelserna tolkas på ett enhetligt för att undvika olika tolkningar i framtiden. EU-domstolen fann det därmed motiverat att tolka unionsbestämmelser i situationer som inte omfattas direkt av dessa bestämmelser men där de har gjorts tillämpliga på ett direkt och ovillkorligt sätt genom nationell rätt, i syfte att säkerställa att de behandlas på samma sätt som de situationer som uttryckligen omfattas av dessa bestämmelser (pp. 35–37).
Vi har tolkat detta som att Sverige därmed inte kan välja ifall de exempelvis vill tillämpa ageing-out målet (det som vi talat om flera gånger, C-550/16) endast på flyktingar då svensk rätt ger alternativt skyddsbehövande samma möjlighet till familjeåterförening som flyktingar och därmed gjort reglerna i familjeåterföreningsdirektivet tillämplig på ett direkt och ovillkorligt sätt.
Utifrån sammanfattningen på Migrationsverkets nyhetssida framstår det som att de har gjort en liknande tolkning, vilket är en positiv och klargörande nyhet.
