EU-domstolen har målen C-133/19, C-136/19 och C-137/19 fastslagit att den tidpunkt som ska avgöra om en person som ansöker om familjeåterförening är ett barn i familjeåterföreningsdirektivets mening är tidpunkten då ansökan om familjeåterförening lämnades in.

Vid den bedömningen underströk EU-domstolen att familjeåterföreningsdirektivets övergripande syfte är att främja familjeåterförening och att tillämpning av direktivet måste iaktta rätten till familje- och privatliv och principen om barnets bästa. Att använda datum för myndigheternas beslut eller, vid överklagande, domstolens dom som avgörande tidpunkt för att fastslå underårighet ansågs av EU-domstolen inte vara förenligt med familjeåterföreningsdirektivets syfte eller med de krav som ställs i EU:s rättighetsstadga. Detta då ett användande av beslutsdatum som avgörande tidpunkt för underårighet inte gör det möjligt att tillförsäkra en likartad och förutsebar handläggning för alla sökande utan skulle kunna leda till stora skillnader i hanteringen av ansökningar både mellan olika medlemsstater och inom samma medlemsstat.

Målet går emot vad som framgår av svensk migrationsrättslig praxis, där sökandens ålder vid tidpunkten för myndigheternas beslut eller domstolarnas dom är styrande för om den sökanden bedöms vara ett barn eller inte. Däremot följer avgörandet EU-domstolens tidigare praxis från mål C-550/16. I det målet fastslogs att en asylsökande som var underårig vid tidpunkten då hennes asylansökan lämnades in, men hade hunnit fylla 18 innan hon beviljades uppehållstillstånd, fortfarande skulle ses som underårig vid den efterföljande ansökan om familjeåterförening.

Pressmeddelandet från EU-domstolen kan du läsa här https://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2020-07/cp200095en.pdf