En genusmedveten asylprövning

För att öka förutsättningarna för en genusmedveten asylutredning som ger ett fullständigt beslutsunderlag bör följande urval av hållpunkter hållas i åtanke.

• Reflektera över hur normer kring kön kan påverka människor före, under och efter flykt samt visa lyhördhet för att kvinnor kan åberopa en mångfald asylskäl, även könsrelaterade sådana.
• Reflektera gärna självkritiskt kring erfarenheter av tidigare möten. Detta för att skapa en vaksamhet kring egna fördomar och förväntningar på hennes agerande, vilka skulle kunna försvåra möjligheten att ge henne ett individuellt bemötande och att möta henne utifrån hennes egen berättelse och erfarenheter av kränkningar, motstånd och politik.
• Se och reflektera över könsmaktsordningen och hur den samverkar med andra maktordningar (baserade på t.ex. sexualitet, etnicitet, nationalitet, ålder, klass, funktionshinder) när kvinnor utsätts för diskriminering och våld av stat eller enskilda, men också när de skapar sina motståndsstrategier.
• Betänk att det inte finns en ‘kvinnlig erfarenhet’ utan att varje kvinnas individuella situation måste förstås utifrån hennes person liksom utifrån hennes politiska, ekonomiska och sociala sammanhang och position i köns- och andra relevanta maktrelationer.
• Beakta att en aktiv kvinnorörelse inte står i motsättning till en situation som präglas av utbrett våld mot kvinnor och straffrihet.
• Träffa varje sökande separat, även när en kvinna kommer tillsammans med sin make och/eller barn och/eller när en flicka söker asyl samtidigt som sina föräldrar och syskon.
• Utgå inte från att en kvinna är heterosexuell. Frågor som ställs om familjeförhållanden ska utformas på ett neutralt sätt som visar på en öppen inställning och fullständig acceptans för samkönade relationer. Även lesbiska /bisexuella kvinnor liksom transpersoner kan vara förlovade eller till och med gifta.
• Berätta om sekretessen och hur den fungerar gentemot både ev. familjemedlemmar (inkl. partner) liksom mot hemlandsmyndigheter och andra enskilda. Var medveten om att bristande tilltro till att sekretessreglerna följs kan göra att kvinnor av rädsla undviker eller dröjer att berätta om samtliga asylskäl.
• Införskaffa kunskap om tortyr och trauman och var medveten om svårigheten att på ett kronologiskt, detaljerat och sammanhängande vis sammanfatta sina asylskäl, och indirekt sina liv, på några timmar. Det gäller särskilt personer som utsatts för tortyr eller andra traumatiserande händelser. Kvinnor som bär på erfarenheter av könsrelaterat våld ingår i denna grupp.
• Var medveten om samtalsmetodikens betydelse för asylsökandes reella möjligheter att berätta om sina asylskäl. Det gäller inte minst asylsökande kvinnor, som kan ha svårigheter med att spontant ta plats och berätta om erfarenheter av könsrelaterat våld och andra kränkningar som de utsatts för på grund av synen på den ‘riktiga’ kvinnan.
• För att skapa och behålla en förtroendefull atmosfär som gör det lättare att berätta om könsrelaterat våld, sexualitet, döden, stigmatiserande handlingar mm, är det viktigt att förhålla sig till att en utredare avger såväl verbala som icke-verbala signaler och uttryck. Fokusera på öppna frågor och endast använda slutna frågor för specifika syften.
• Avseende frågornas innehåll är det av stor betydelse för utgången i ett asylärende om utredaren lyckas formulera frågorna med utgångspunkt från kvinnors möjliga verkligheter.  Det innebär att utredaren till exempel vid frågor om ‘problem’ istället för ‘tortyr’ för att få fram erfarenheter av könsrelaterat våld, eller att han/hon inte endast frågar om en kvinna varit politiskt aktiv eller haft problem med myndigheterna utan ser till att bredda frågan så att kvinnans politiska åsikter om könsroller i relation till stat, samhälle och familj lättare kommer fram. Det innebär kort sagt att säkerställa att utredningen även berört uppväxtvillkor och vuxenliv ur ett genusperspektiv,
• Skygga inte från att tala om politik (alltifrån partipolitik till synen på kvinnors status och roller), sexualitet (särskilt nödvändigt för lesbiska, bisexuella kvinnor liksom transpersoner) och döden (särskilt nödvändigt för kvinnor med hiv/aids).
• Var medveten om vanliga omständigheter som kan försvåra möjligheten att berätta om asylskälen: traumans effekter, rädslan att avslöja känsliga uppgifter för utomstående, förlust av självförtroende/känsla, kulturchock, skilda uppfattningar av innebörden i ord och begrepp.
• Var medveten om att mäns våld mot kvinnor förekommer i krigs- och fredstid, och skär genom nations-, klass-, ålders och etnicitetsgränserna. Utbildade kvinnor kan utsättas likväl som outbildade, varför en kvinnas trovärdighet avseende partnervåld till exempel inte ska ifrågasättas med utgångspunkt från att hon kanske är både utbildad, har god ekonomi och är uppfostrad av föräldrar som pratat om jämställdhet.
• Var medveten om att genusperspektivet på handläggningen av flickors asylskäl även måste ha ett tydligt barnperspektiv. Barn har rätt att höras och att få sina egna asylskäl utredda.

För att öka förutsättningarna för en genusmedveten asylbedömning bör följande frågor besvaras med beaktande av ett genusperspektiv.

Befinner sig den sökande utanför ‘sitt’ land?

En kvinna som är medborgare i ett annat land än Sverige har rätt att söka asyl och få en rättssäker asylprövning. Kvinnors ‘sur place’ skäl kan se annorlunda ut än mäns, och innehålla fruktan att utsättas för könsdiskriminerande lagar och normer, eller olika former av könsrelaterat våld från familjen, samhället eller staten.

Är den fruktade åtgärden (behandlingen) tillräckligt allvarlig för att utgöra förföljelse?

Kvinnors erfarenheter av förföljelse kan skilja sig från mäns och innehåller oftare inslag av icke-statlig förföljelse där staten inte har vilja eller förmåga att ge ett effektivt och varaktigt skydd. Olika former av könsdiskriminering kan i sig eller kumulativt anses tillräckligt allvarligt för att utgöra förföljelse, oavsett förövare eller brottsplats. Olika former av könsrelaterat våld kan anses tillräckligt allvarligt för att utgöra förföljelse och kan även utgöra tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Detta oavsett förövare eller brottsplats. Det är även viktigt att ha i åtanke att annan behandling än människorättskränkningar kan konstituera förföljelse.

Är fruktan för statlig eller icke-statlig förföljelse välgrundad?

Det subjektiva elementet ska bedömas med utgångspunkt från att rädslouttryck, inte minst orsakade av hot om könsrelaterat våld, kan variera och att det inte finns ett stereotypt reaktionsmönster mot vilket alla kvinnor kan mätas. Information om kvinnans personliga omständigheter ska inkludera hennes erfarenheter, politiska åsikter och känslor kring könsroller och könsrelaterat våld i stat, samhälle och familj. Kvinnor kan sällan styrka sina uppgifter om erfarenheter av och fruktan för könsrelaterat våld och könsdiskriminering med skriftlig dokumentation, men det ska inte per automatik innebära att uppgifternas trovärdighet ifrågasätts.

Insamlad landinformation om människorättssituationen ska inkludera relevant information om kvinnors och flickors rättigheter, och specifikt utifrån deras särskilda karaktäristika, till exempel sexualitet, ålder, etnicitet, hälsotillstånd, bostadsort, klass etc. Sådan information är ofta svår att finna vid könsrelaterad förföljelse, men det ska inte per automatik misskreditera den sökande.

Riskbedömningen ska göras med hänsyn till principen om tvivelsmålets fördel och kunskap om kvinnans personliga omständigheter, landinformation och problematiken kring olika former av könsrelaterat våld och diskriminering (dess orsaker, mekanismer och konsekvenser). Vid risk för statlig förföljelse, var särskilt uppmärksam på att staten ansvarar för att dess tjänstemän/representanter (agents) inte begår övergrepp och att frånvaron av ett internt flyktalternativ normalt kan förutsättas när staten är förövare.

Om det gäller fruktan för icke-statlig förföljelse, kan och vill staten erbjuda effektivt och varaktigt skydd?

Bedömningen av statens skydd ska grunda sig på information om kvinnors och flickors faktiska möjligheter till skydd, dvs. om förekomsten av könsdiskriminering i lagstiftning och lagtillämpning liksom om vilka praktiska åtgärder myndigheter vidtar för att ge ett effektivt och varaktigt skydd. En sådan bedömning ska ta hänsyn till kvinnans särskilda karaktäristika och personliga omständigheter, t.ex. ålder, sexuell läggning, tidigare erfarenheter av förföljelse och ev. anmälan, hälsotillstånd, klass, etnicitet, kast, politiska eller religiösa åsikter etc.

Skriftlig dokumentation (t.ex. domstolskallelse, polisanmälan, läkarintyg, individspecifik landinformation) till stöd för en kvinnas uppgift att hon inte kan få statens skydd saknas ofta vid könsrelaterad förföljelse. Frånvaro av sådan dokumentation ska således inte per automatik sätta hennes trovärdighet på spel. Iaktta principen om tvivelsmålets fördel.

Bedömningen av statens skydd ska inkludera en bedömning av rimligheten i att, utifrån kvinnans personliga förhållanden och relevant landinformation, begära att hon vänder sig till hemlandsmyndigheterna för att söka skydd, och det ska i samband med detta beaktas att det finns många anledningar till varför kvinnor världen över underlåter att polisanmäla könsrelaterat våld. Internationella organisationer, religiösa samfund eller frivilligorganisationer (såsom kvinnoorganisationer) kan aldrig överta statens ansvar att erbjuda effektivt och varaktigt skydd mot enskilda förövare.

Om det gäller fruktan för icke-statlig förföljelse, finns det ett internt flyktalternativ?

En rimlighets- och relevansanalys bör ta hänsyn till att könsdiskriminerande normer och lagar, liksom förekomsten av könsrelaterat våld, kan göra att kvinnor har svårare än män att förflytta sig och bosätta sig i en annan del av landet. Relevant individspecifik landinformation som inbegriper information om kvinnors rättigheter (och särskilda karaktäristika) bör ligga till grund för bedömningen av internflyktsalternativet.

Kan förföljelsen eller statens oförmåga eller ovilja att ge skydd hänföras till en konventionsgrund (politisk eller religiös uppfattning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, ras, nationalitet)?

Kvinnor kan utgöra en samhällsgrupp. Kvinnor och flickors politiska aktivitet och uttryck kan se annorlunda ut än mäns och pojkars, och inkludera både organiserat och enskilt (faktiskt eller tillskrivet) motstånd mot statens, samhällets och familjens syn på könsroller och hur ‘riktiga’ (heterosexuella) kvinnor bör agera, eller på andra förhållanden som rör statsapparaten, lagar eller policys.

Könsrelaterat våld och könsdiskriminering kan aldrig anses vara privat våld, utan sker i en politisk kontext där stat, samhälle och enskilda är aktiva och passiva i varierande grad.

Kvinnors religiösa uppfattning kan ta sig annorlunda uttryck än mäns och pojkars, och även inkludera uppfattningar om könsroller och hur en enligt den dominerande religionstolkningen ‘riktig’ kvinna kan förväntas agera.

Kvinnor ses ofta som representanter för en etnisk grupp, en samhällsgrupp, en nation, en familj mm. och våldtäkt används som ett effektivt vapen för att pressa fram information, förnedra eller förödmjuka både kvinnorna som utsätts och männen i det kollektiv de associeras med. Förföljelse på grund av ‘ras’ och nationalitet sker ofta med könsspecifika förföljelsemetoder, t.ex. sexuellt våld.