Hur kan vissa ekonomiska stöd eller bidrag beaktas vid beräkningen av försörjningsförmågan? Vår chefsjurist Anna Lindblad kommenterar MIG 2019:22.
I oktober 2017 ansökte en person om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige på grund av anknytning till sin make som har permanent uppehållstillstånd.
Migrationsverket avslog ansökan. Maken ansågs ha en bostad av tillräcklig storlek och standard för att uppfylla försörjningskravet, men att inkomsten var för låg. Det belopp Migrationsverket jämförde med var det man tittar på vid utmätning av lön.
Normalbelopp och förbehållsbelopp
För att förstå domen måste man veta vad normalbelopp och förbehållsbelopp är.
Förbehållsbelopp är det som i vardagligt tal ibland kallas för existensminimum. Det är ett belopp som en person alltid har rätt att behålla och ska täcka boendekostnad och normalbelopp för vanliga levnadsomkostnader. I normalbeloppet ingår bland annat kostnader för mat, kläder, hygien, telefon, hushållsel, försäkringar och andra mindre utgifter för tillfälliga behov (läs mer på Kronofogdens hemsidan)
I detta fall beräknades förbehållsbeloppet genom normalbeloppet för maken, hans fyra hemmavarande barn, personen som sökte på anknytning och boendekostnad. Detta belopp blev totalt 27 786 kr per månad. Personens månadsinkomst beräknades till 27 422 kr. I detta belopp fanns lön, barnbidrag, flerbarnstillägg för tre minderåriga barn och underhållsstöd. Man räknade dock inte med inkomster i form av studiebidrag från CSN för äldsta barnet eller bostadsbidrag.
Anledningen till detta var att Migrationsverket ansåg att bostadsbidrag och studiebidrag inte var arbetsrelaterade inkomster som går att jämställa med lön. Argument för detta var att bostadsbidrag är ett behovsbaserat bidrag och studiebidrag inte är ett automatiskt ovillkorat bidrag som betalas ut under årets samtliga månader.
Migrationsdomstolen hänvisar till Kronofogdemyndigheten
Migrationsdomstolen höll inte med Migrationsverkets i deras bedömning. Domstolen ansåg att försörjningskravet var uppfyllt och att Migrationsverket borde ha tagit vägledning från Kronofogdemyndighetens allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid löneutmätning. Hade de gjort det skulle de ha minskat normalbeloppet barn- och studiebidrag, underhållsstöd och bostadsbidraget.
I Migrationsöverdomstolen var frågan att ta ställning till därmed om och hur vissa ekonomiska stöd eller bidrag kan beaktas vid beräkningen av försörjningsförmågan.
Migrationsöverdomstolens dom
Migrationsöverdomstolen börjar med att konstatera att det som gäller för anknytningspersoner är att hen ska ha inkomster som uppgår till förbehållsbeloppet vid utmätning av lön.
När det gäller beräkning av inkomster kan man bara räkna in lön, ersättning från arbetslöshetsförsäkring eller annan liknande arbetsrelaterad ersättning eller inkomst från näringsverksamhet. De ekonomiska stöd och bidrag som fanns i ärendet kunde därmed inte tas in i beräkning av inkomst. Det framgår av 1 § tillfälliga förordningen.
När det gällde beräkning av förbehållsbeloppet ansåg Migrationsöverdomstolen att Kronofogdemyndighetens allmänna råd vid utmätning av lön inte ska vara vägledande även i ärenden som det aktuella eftersom det rör så skilda situationer. Det skulle istället vara de principer och syften som ligger bakom de migrationsrättsliga bestämmelserna som ska vara vägledande.
Migrationsöverdomstolen gör därefter följande avvägningar.
Utgångspunkten är att förbehållsbeloppet beräknas utifrån antalet personer i hushållet och deras ålder. Det är alltså fråga om levnadskostnaderna för hela hushållet.
Migrationsöverdomstolen ansåg att:
- Barnbidrag och underhållsstöd ska räknas inför förbehållsbeloppet beräknas. De menade att barnbidraget och underhållsstödets mening är att täcka delar av barns vanliga levnadskostnader och är inte beroende av vilka inkomster hushållet har.
- Studiebidrag för gymnasiestuderandebarninte ska räknas in för förbehållsbeloppet. Skillnaden mot barnbidrag och underhållsstöd är att studiebidraget inte betalas ut under hela året och är beroende av att studierna pågår.
- Bostadsbidrag ska inte räknas inräknas in för förbehållsbeloppet. Syftet med bidraget är att ge stöd till hushåll med svag ekonomi. Därför är rätten till bostadsbidrag och bidragets storlek beroende av den enskildes inkomst. Utgångspunkten är att enskilda förväntas kunna betala sina boendekostnader på egen hand.
Försörjningskravet ansågs uppfyllt
Resonemanget innebär följande uträkning för personerna det gällde i målet.
– År 2019 års normalbelopp för två makar och fyra barn över sju år.
– Minus barnbidrag och flerbarnstillägg.
– Minus underhållsstöd.
– Plus den faktiska boendekostnaden utan bostadsbidrag.
– Är lika med förbehållsbeloppet anknytningspersonens lön behöver vara för att försörjningskravet ska vara uppfyllt.
I detta fall var försörjningskravet uppfyllt och Migrationsöverdomstolen avslog överklagandet.
Vad betyder domen?
Det har varit många frågor om beräkningar i förhållande till försörjningskravet. Det är mycket bra att det kommer ett så enkelt och tydligt klargörande från Migrationsöverdomstolen. Frågorna kommer dock inte upphöra i och med detta avgörande.
Just nu får vi många frågor nu i förhållande till reglerna om varaktigt bosatta och vi har skrivit en kommentar om detta. Att försörjningskraven är olika för en person som ansöker om uppehållstillstånd för att hen är make eller sambo till någon som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen eller för att personen har ställning som varaktigt bosatt är en sådan fråga.
Följande förarbeten och praxis nämnde Migrationsöverdomstolen i sin dom
Regeringens proposition 2015/16:174, Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, s. 76
Försörjningskravet utvidgas på så sätt att anknytningspersonen ska kunna försörja inte bara sig själv utan också den som ansöker om uppehållstillstånd. I övrigt har bestämmelsen samma innebörd som 5 kap. 3 b § utlänningslagen och de förarbetsuttalanden som gjordes i anslutning till den bestämmelsen är därför i allt väsentligt fortfarande aktuella.
Regeringens proposition 2009/10:77, Försörjningskrav vid anhöriginvandring, s. 19-20 och s. 31
Arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är avgörande faktorer för en god integration. Om anknytningspersonen redan har integrerats i samhället genom att han eller hon är egenförsörjande och har en bostad främjas även de nyanlända familjemedlemmarnas integration. Kravet på att kunna försörja sig är uppfyllt om det finns regelbundna inkomster, t.ex. lön från heltidsarbete, som tillgodoser anknytningspersonens eget livsuppehälle inklusive kostnad för egen bostad. De regelbundna inkomsterna behöver inte komma från en fast anställning men utgångspunkten är att de ska vara arbetsrelaterade. Syftet med försörjningskravet är att anknytningspersonen ska arbeta och kunna försörja sig vid familjemedlemmens ankomst till Sverige. Bedömningen av försörjningsförmågan bör därför vara framåtsyftande. Försörjningsförmågan måste ha en viss varaktighet för att försörjningskravet ska anses uppfyllt.
Kravet på försörjningsförmåga kan uppfyllas genom att anknytningspersonen vid prövningstillfället antingen kommer att ha tillräcklig arbetsrelaterad inkomst under minst ett år framöver, eller om det vid en prognos framstår som sannolikt att han eller hon kommer att ha en sådan inkomst i vart fall ett år framöver.
EU-domstolens dom Chakroun (C-578/08)
Möjligheten att uppställa ett försörjningskrav enligt direktivet ska tolkas restriktivt eftersom huvudregeln är att familjeåterförening ska beviljas. Det utrymme för skönsmässig bedömning som tillerkänns medlemsstaterna ska vidare inte användas av dem på ett sätt som äventyrar direktivets syfte, som är att främja familjeåterförening, eller direktivets ändamålsenliga verkan. Av avgörandet (punkt 48) framgår också att, även om medlemsstaterna får ange en viss summa som referensbelopp, medlemsstaterna inte får neka familjeåterförening om inkomsten inte överstiger en viss miniminivå, oberoende av en konkret prövning av varje sökandes situation.
