Single Blog Title

This is a single blog caption
09 June 2015

Kriterierna i Dublinförordningen ska vara ledande för bedömningen av om det föreligger en betydande risk

Klaganden, en statslös palestinier från Syrien, sökte tillsammans med sin familj asyl i november 2014. Migrationsverket fann vid en slagning i VIS att familjen hade polska viseringar, varför ansökningarna avslogs och beslut om överföring fattades.

Vid samtal uppgav klaganden att hon inte ämnade att medverka till överföring, varför verket fattade beslut om s.k. verkställighetsförvar. Beslutet överklagades, men migrationsdomstolen avslog överklagandet med motiveringen att det mot bakgrund av hennes egna uppgifter, registrerade i Migrationsverkets registreringsunderlag, finns en betydande risk för att hon avviker.

I sitt överklagande till Migrationsöverdomstolen anförde klaganden att uppgifterna om hennes eventuella samarbete vid beslut om överföring inte var ostridiga. De var tagna ur sitt sammanhang och endast uttryck för hennes vilja att vara med sin familj. Migrationsverket vidhöll sin inställning.

Migrationsöverdomstolen konstaterar inledningsvis att EU-rätten har företräde framför nationell rätt. Bestämmelserna i Dublinförordningen om förvarstagande anger att en förutsättning för att så ska få ske är att det finns en betydande risk för avvikande, en bedömning som ska ske utifrån lagstadgade objektiva kriterier.

I och med EU-rättens företräde är det, fastslår Migrationsöverdomstolen, felaktigt att som Migrationsverket gjort fatta beslut om förvar enligt en bestämmelse i utlänningslagen när förordningen inte ger utrymme för det. Kriterierna i förordningen ska vara ledande för bedömningen, d.v.s. om det föreligger en betydande risk, vilket får anses vara ett snävare kriterium än det som anges i utlänningslagen.

Migrationsöverdomstolen konstaterar sedan, efter att bedömt klagandens uttalanden om att hon inte avser att medverka tillsammans med senare inträffade omständigheter, t.ex. uttalanden om att hon visst avsåg att samarbeta och att hela hennes familj skulle överföras till Polen, att det saknades anledning att anse att det förelåg en betydande risk för avvikande, varför förvarstagandet enligt Dublinförordningen var felaktigt.

 

Målnummer: UM 9855-14

Datum: 2015-06-03

 

Leave a Reply

Medlemmar

Samarbetspartner