Single Blog Title

This is a single blog caption
07 January 2015

EU-domstolen prövar tredjelandsmedborgares rättigheter

En nigeriansk man ansökte 2009 om uppehållstillstånd av medicinska skäl. Under ansökningstiden beviljades mannen socialstöd och tillgång till akutsjukvård. Dessa förmåner drogs emellertid in då mannens ansökan om upphållstillstånd avslogs.

Mannen överklagade avslagsbeslutet. Efter omprövning av beslutet att dra in mannens sociala förmåner erhöll mannen akutsjukvård, men inte socialstöd, under tiden som dennes överklagande prövades. Mannen överklagade då beslutet att dra in det socialstöd som denne tidigare hade erhållit, varpå en belgisk domstol i målet rörande socialstödet begärde förhandsavgörande från EU-domstolen rörande tolkningen av en rad EU-rättsakter tillämplighet på den aktuella situationen.

EU-domstolen konstaterade att artiklarna 5 (Hänsyn till den enskildes hälsa) och 13(Rätten till rättsmedel) i direktiv 2008/115/EG (Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna) i förening med artiklarna 19.2 och 47 i Europeiska unionens stadga om de mänskliga rättigheterna ska tolkas så att det inte är tillåtet med nationell lagstiftning:

/-/ i vilken det inte föreskrivs att ett rättsmedel mot ett beslut att ålägga en tredjelandsmedborgare som lider av en allvarlig sjukdom att lämna en medlemsstats territorium ska ha suspensiv verkan, när verkställigheten av detta beslut kan medföra att tredjelandsmedborgaren utsätts för en allvarlig risk för att hans eller hennes hälsotillstånd allvarligt och oåterkalleligt försämras, och

/-/ i vilken det inte föreskrivs att medlemsstaten, under den period då medlemsstaten är skyldig att skjuta upp avlägsnandet av en sådan tredjelandsmedborgare till följd av att han eller hon har anlitat nämnda rättsmedel, i största möjliga utsträckning ska tillgodose nämnda tredjelandsmedborgares grundläggande behov i syfte att säkerställa att akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar verkligen kan tillhandahållas.

Domstolens resonemang konstaterar avseende huruvida medlemsstaterna är förbundna att tillhandahålla rättsmedel med suspensiv verkan att direktivets ordalydelse (art. 13) inte ger en sådan skyldighet. Direktivets art. 5 tillsammans med Stadgans art. 19.2 och 47 kan dock under vissa förhållanden innebära att en suspensiv verkan bör tillerkännas rättsmedlet, förhållanden som EU-domstolen i punkterna 50 /-/ 54 utvecklar och till stor del rör en tillämpning av direktivet som är förenlig med EKMR art. 3 och art. 13 och hur dessa har tolkats under likande förutsättningar.

Domstolens resonemang avseende socialstöd (p. 54 /-/ 62) menar domstolen att medlemstater har en skyldighet att tillgodose den enskildes grundläggande behov, enligt art 14 nämnda direktiv, på typen av rättsmedel som i det aktuella fallet tillämpas. Medlemstaten får dock närmare precisera hur dessa behov bäst tillgodoses.

Identifikationsnummer: C-562/13

Datum: 2014-12-18

 

Leave a Reply

Medlemmar

Samarbetspartner